Göteborgsposten – 29 mars 1860, sida 1

— Tag två af mitt folk med och res efter Beans till Mortlake. Det var ock det bästa; och inom en timma afreste mr Elworthy, åtföljd af tvenne polisagenter, till Cromwell-Ilouse, dit han anlände straxt efter Joe Beans och röde Ralph. När denne scnare upplyfte falluckan i korridoren, möttes Joe Beans uf en hemsk syn, som kom honom att blekna. Hans gamle fiende, kaninvaktaren, slogs med en vansinnigs raseri mot hundradetals råttor, af hvilka flere beto sig fast ej allenast i hans kläder, utan äfven i hans ben. Den olycklige rullade sig vrålande omkring på golfvet och qväfde några af odjuren under sin kropp. Han grep andra med händerna och slungade dem mot murarne eller hvalfvet. — llurra! skrek Ralph förvånad; ah, detta är mycket bättre än någon tuppfäktning! Man behöfver blott reta gubben litet, så blir han ypperlig. Joe hoppade genast ned i hålan, för att hjelpa kaninvakt-ren, som redan började förlora krafterna. Derefter hjelpte han honom att göra sig fri från de många glupska odjuren, som vid åsynen af denna oväntade förstärkning började kila tillbaka till sina hål. — Ack, hr Joe, sade fånen uppifrån, ni har skämt bort hela nöjet.