Från Utlandet. Såsom fortsättning på de af oss i går meddelade otficiela aktstyckena angående Neapel mellan britiska gesandten hr Elliot och Russel, förtjenar följande berättelse af hr Elliot angående hans audiens hos konungen af Neapel att omnämnas. Depeschen lyder: Jag sade H. M., det svårigheten, att klart utveckla sakernas ställning, är hos monarker ännu större än hos hvarje annan, emedan deras omgifning skyr att meddela obehagliga sanningar, och att denna omständighet gör mig nog djerf, att gifva H. M. en öppenhjertig förklaring om de faror, som äro förknippade med den politik, hvilken den neapolitanska regeringen tyckes vilja inslå. Jag sade honom, att de senaste häktningarne i Neapel framkallat en nästan panisk förskräckelse, och då H. M. anmärkte, att han ej ansåg landets inre tillstånd vara så betänkligt, som allmänheten trodde det, svarade jag likväl, att det är helt naturligt, det allmänheten tror, att de talrika häktningarne i Neapel, Palermo och Messina endast läto forklara och rättfärdiga sig af aningen om en hotande fara. — Jag sade honom, att det icke är mig obekant, att några af hans ministrar bestrida den allmänna obelåtenheten inom landet och säga den allmänna förstämningen härleda sig från några oroliga brushutvuden, menjag besvor honom, att ej låta vilseleda sig af dylika föreställningar; ty jag kan, enligt de hberättelser, som från alla håll komma mig tillhanda, omöjligen mera betvifla, det missnöjet är så allmänt och djupt rotadt, att försonande åtgärder ovilkorligen måste vidtagas. —Jag föreställde honom, att detta ännu icke är för sent, och att ett medgifvande af landets måttliga fordringar skulle försäkra honom om lugn hemma och sympatier i utlandet; hvaremot H. M., genom ett fortsatt undertryckande af den rådande opinionen, skulle tillintetgöra de krafter, som stå regeringen till buds. — Jag slutade dermed, att jag bad H. M. tro, det jag högst ogerna bringar ämnen till tals, hvilka kunde vara honom misshagliga, och att jag tyvärr dertill föranledts deraf att jag vet, huru mycket Hennes Maj:t och brittiska regeringen deltager i detta rikes, konungens och dess dynastis välgång, allt detta har sagt mig, att det skulle vara oförlåtligt å min sida, om jag icke nu, då jag ser H. M. stå vid randen af en afgrund, skulle göra allt möjligt, att varna honom för de faror, som påskyndas af blinda rådgifvare. — H.M. bevisade på intet sätt, att han illa upptog mina föreställningar, och uttalade sin fullkomliga tillfredsställelse med den välvilja Hennes Maj:ts regering hyste för honom. Från Neapel förmäles vidare, att konungen afrest till Gaöta, och att hans fältekipage medföljer. Armeen skall koncentreras vid Abruzzerna. Det försäkras dessutom, att regeringen har för afsigt att företaga en trupputskrifning ända intill de 40-årige. Från Turin heter det, att arbetsministern