Göteborgsposten – 28 mars 1860, sida 2

försigtigt fram till luckan och slog igen densamma. Skurken förblef i mörkret, ensam med sina plågor och sina tankar. Ralphs glädje liknade en persons, som fån. gat en tiger och ej vet hvad han skall göra mec den. I denna brydsamma ställning beslöt ha att resa in till London och söka upp Joe Beans som lemnat honom mr Elworthys adress. Har träffade ej sin vän Joe, utan i stället lagkarlen och hans belåtenhet med den stora seger har vunnit var så stor, att, då mr Elworthy, sjel förtjust öfver fångsten, lade några guiner hans hand, han började dansa omkring i rum: met såsom en björn, hvilken man nyss försatt frihet, XIV. När röde Ralph slog igen falluckan till hå. lan, i hvilken han fångat kaninvaktaren, fann den. ne sig nästan försänkt i fullkomligt mörker. Har hade brutit sitt ben. Smärtan, mörkret, samvets. qvalen grepo honom med bitter förtviflan, hvil ken nästan öfvergick till galenskap, då han kände sig omgifven af afskyvärda råttor och ödlor. Låt oss lemna honom, ett rof för den fasa som fruktan för att blifva lefvande uppäten måste ingifva honom.