Göteborgsposten – 26 mars 1860, sida 1

diga förlåtelse ni gifvit mig. . . . Ah, förbanna mig icke! Den unge mannen tyglade med häftig ansträngning sin nyfikenhet och stoppade paketet ned i sin ficka. — Tack! tack! ... Ni återvänder väl snart till England? — Så snart som möjligt! Jag har mina Om jag blott redan befunne mig i mördarens närhet!...nivar endast hans verktyg. Farväl! viskola ej återse hvarandra mer i denna verden. Utbed er förlåtelse af den högsta domaren, inför hvilken ni snart skall framträda. — Ni talar sannt: vi skola ej träffas mera härnere, såframt ni icke i morgon middag gör en tur ut genom Folkets Port. Henry kände en rysning ila genom sin kropp; det var der man brukade uppfylla domen öfver de lifdömda. -Ja, fortfor fången lugnt. Den romerska rättvisans arm skall denna gången slå till hastigt, — och så mycket bättre! Ingen skall sakna mig, utom ett barn, som måhända med förvåning skall fråga sig sjelf hvarföre dess far på detta sätt öfvergifvit det. — Ett barn? — Ja, — Och utan föräldrar?