Göteborgsposten – 24 mars 1860, sida 2

XI. Under allt detta var Henry ifrigt sysselsatt med att efterforska sin ädle beskyddares son. Läsaren torde påminna sig, att den olycklige sir Willian i Rom förlorade spåren efter sitt barn och sin maka, som han ansåg vara brottslig. Vi vilja ej nämna alla de förfrågningar, som Henry Ashton gjorde hos polisen, hos kardinalerna, hos påfven sjelf; det är tillräckligt att nämna, det hans egenskap af attache vid ambassaden, hans vältalighet, samt några vänner och väninnor, som han förvärfvat sig genom sitt vackra utseende och sitt behagliga sätt, voro honom till stor nytta. Men under det han sökte efter sonen, fann han modren, lady Mowbray; lady Mowbray, som man trodde vara död, men som flytt till ett kloster, der hon tagit doket. Det behöfdes en ögonblicklig tillåtelse af Pii VII:s egen hand, innan hon fick aflägsna sig derifrån. Lady Mowbray var oskyldig. Offer för en nedrig intrig, anlagd af hennes svåger öfverste Mowbray, som redan då lurade på arfvet efter sir William, hade hon trott det hennes man icke älskade henne; att han hade några brottsliga för bindelser med en annan qvinna och hon hade derföre i sin förtviflan låtit förmå sig att fly. När IHenry Ashton talade med henne om