Göteborgsposten – 24 mars 1860, sida 2

Eftertankan sade honom, att det skulle vara oklokt söka tvist med läkaren. — De måste ha betalt honom ofantligt! mumlade han. Den gamlegiftblandaren, så dålig han än är, har aldrig förut bedragit någon. Efter en timmas förlopp kom en vagn till Kongl. Vapnet, det värdshus, der Joe befann sig med de öfriga. I vagnen satt mr Elworthy ..-. ensam ! — Och miss Ellen? stammade Joe. — Jag har väntat på er hela tiden. — Har ni icke sett henne? — Nej. -Ej heller hört något om henne ? — Nej. Den stackars gossen rusade med förtviflan ut ur värdshuset, oaktadt Susannas böner och de öfrigas bemödanden att hålla honom qvar. Elworthy frågade Ralph om hvad som händt. Denne stod fast vid den berättelse han afgifvit åt Joe: han hade sett en herre komma i en vagn till stället, medan striden pågick; han hade bortburit den afsvimmade och rest med henne. — Arma flicka! utbrast lagkarlen med en suck. Hennes pröfningar äro ännu icke slutade !