Göteborgsposten – 23 mars 1860, sida 2

— Alldeles ensam? — Ja. -— Låt mig tala vid honom! sade den gamle med bestämd ton; och stig djerft på, när ni hör mig hvissla; jag ansvarar för framgången. Ilan gick dervid in i köket, hvars dörr han omsorgsfullt låste igen efter sig. Will Sideler satt framför eldstaden: hans ansigtsdrag utvisade tillräckligt hvilka krämpor han led. Kindmusklerna slappades och sammandrfogos krampaktigt, oaktadt alla hans försök att hålla läpparne slutna. . — Oförsigtigel sade doktor Guyot; hvarföre har ni gått ut ur ert rum ? — Derföre att jag ej kan uthärda att vara ensam. Mina plågor tilltaga i ensligheten. -— Jag kan stilla dem. Se här en dryck, som ovilkorligen skall förskaffa er en god och stärkande sömn. Will Sideler hade ej väl smakat ett par droppar deraf, förrän än han föll tillbaka i stolen, såsom en hvilken plötsligen fått slag. Doktorn hvisslade, och flyktingarne skyndade snabbt genom köket, samt befunno sig i frihet. (Forts.)