Göteborgsposten – 21 mars 1860, sida 3

uteslutande at genom törsakringsbolagets ombud tramställde frågor och dessas besvarande uf Wendel, hvarföre något vittnesförhör icke medhauns, utan skulle desamma cga rum på eftermiddagen, och för hvilka närmare kommer att framdeles redogöras. Mbesenssbätshendssgttttn..demasatstetektnmesttsneetttndentikäkekedeend Från Utlandet. För omröstningen i Mellanitalien och Savoyens införlifvande med Frankrike stå alla andra politiska frågor för ögonblicket tillbaka. Oaktadt Napoleons invänningar mot Toskanas anslutning will Sardinien, har den der vidtagna röstningen att uppvisa det storartade resultatet af 366,571 röster för föreningen med Piemont, 14,925 för en särskild stat. Ofverallt der det skridits till omröstning, är utgången med stor pluralitet för Sardinien, som, enligt telegram, ock redan med sig officielt intörlifvat Emilien. — Man kan ej annat tro, än att Sardinien, helt enkelt skall foga sig efter folkviljan. Cavour har ock yttrat till en vän: I formen skall man alltid finna mig eftergifvande, men i sjelfva saken står jag fast som ett berg. Frankrike skall derföre troligen icke heller vinna något med sina råd i afseende på Romagnan. Från Mailand skrifves att den franska armåen förbereder sig till att bryta upp; men man tror ej att den skall kallas tillbaka, och, oaktadt alla krigsförberedelser, tror man i regeringens kretsar icke mera på något krig med Osterrike. Osterrike har nemligen lofvat Frankrike, att ej angripa. — Frankrike skall gå helt enkelt till väga med Savoyen och Nizza, utan omröstning. MNardinien skall nog gå in på afträdandet, likväl med förbehåll af Parlamentetws medgifvande. Dessa yttranden al en bretskrifvare från Turin ötverensstämma i hufvudsaken med anlända telegrafnotiser. Emellertid ankomma oupphörligt till Cavour från Schweitz de mest lifliga skrifvelser och protester. Förbundsregeringen, heter det, ej nöjd med att i Paris på det allvarligaste protestera mot Savoyens anslutning, har äfven i en ytterst energisk not hos Turinerhofvet uttalat denna protest och hotat detta senare med afbrytande af alla diplomatiska förbiudelser, såvida detta annexations-förslag skulle med Sardiniens bifall utföras. Flere äldre fördrag, såsom äfven 23 art. i pariserfördraget år 1815, förneka Sardinien uttryckligen, att utan Nchweiz, bifall afträda eller afyttra Savoyens neutraliserade kantoner. — Presterskapet i Piacenza har åt generalintendenten öfverlemnat en adress till konung Viktor Emanuel. Från Venedig berättas, att ståthållaren aflåvit ett cirkulär till de under honom stående embetsmännen, hvari han uti skarpa ordalag uttalar sig angående dessas hållning. Det står hvar och en fritt, att lemna den kejserliga tjensten, om densamma står i strid med hans politiska sympatier, hans samhällsförhållanden och intressen, eller om någon anser sig, genom sin åt kejsardömet visade tjenst, kompromettera sin framtid; men så länge embetsmannen tjenar staten och står i dennas sold, eger hon ock full rättighet att fordra tillgitvenhet och lydnad af sina tjenare. Men ståthållaren har ej stannat allenast vid orden, utan dels suspenderat, dels afskedat flere tjenstemän, hvilka för bjert ådagalade sina sympatier för revolutionen, och inom kort skall en fullkomlig rensningsprocess ega rum inom embetsmannakorpsen. Från Paris omnämnas några nya lagförslag: 1) anslag af 40 millioner till förhättrande af industrimaterielen, 2) nedsättande af tullen på ull, bomull och andra råämnen, 3) upphäfvande af exportförbudet på garfvarebark, ved, trädkol, hvilka artiklar hädanefter få fritt utföras, 4) anslag af 933,852!, fres vill inrikesministern, såsom statsbidrag vid utgifterna till municipalpolisen i Paris. Efter en i Times offentliggjord beräkning skulle antalet elektorer i Engiands och Wajes städer, genom lord KRussels reformbill nedsättande af valcensus från 10 till 6 t), förökas med 217,621. — Morning Chronicle säger sig vara i tillfälle att förklara, att Osterrike alldeles icke skall motsätta sig Savoyens inforlifvande med Frankrike, och illägger, att gref Rechberg svarat på en at ongelska sändebudet lord Loftus framställd råga, hvilka hans åsigter äro angående Savoyens införlifvande med Frankrike: alldeles lesamma som Englands i afseende på Lomo vardiets införlifvande med Piemont. — Från sger —