Göteborgsposten – 21 mars 1860, sida 1

Epistlar till Vännerne i Viken. I. Stockholm d. 9 Mars. Hvad redbart finns i verlden Likväl hur mycket retlig Har ej den sköna flärden Hvad är da lifvet värdt: Det är en sminkad qvinna En trolös älskarinna; Så vanskligt, sa förtretligt, Och dock — sa kärt. Vid en återblick på lfvets vexlande sferer, finner man sanningen af Shakspeares ord All the word a stage! Lifvet bildar men det missbildar äfven. Barnets glädje iu lek, och de gamla barnens behof — panem et circences. Der arbete, kunskap, sjelfständighet i hufvud och hjerta, allvar för lifvets allvarliga förhållanden icke höra till dagordningen, der gäller taga graden i det brådmogna umgängeslifvets falanger. Der utbildas legio af detia slägte, som skall spela en roll i verlden, ett slägte som förstår föga, men med jargonens käcka maktspråk dömer öfver mensklighetens högsta frågor: ett lösligt slägte, utan mod, sjelfständighet och hållning, när det gäller vindflöjlarne på dagens skepp, samhällets välbeställda drönare, som lefva utan gagn, och dö utan ära. Utskottsoch snöskottnings-betänkanden äro dagens egentliga hufvudtema, — och nöjenas ständiga variationer: aftonunderhållningen. Som aritmetiskt problem vore intressant lösa den frågan, hvarifrån medel ad infinitem hemtas till Stockholmarnes första hufvudtitel att roa siy? Att icke tala om 6 ständigt besökta teatrar, dyka här som mellanrätter upp, än det ena, än det andra, behörigen afredt med charlataneriets sauce picante! Fordom hade man vackra dalkullor, som hemtades i hyrvagn för att visa sig i societeterna, dito långa lappskor att blanda med notabla Landsoch Kaffer-höfdingar, Kabyloch andra i balancerkonst viga chefer; — i dessa dagar har man hos pappa De la