Göteborgsposten – 20 mars 1860, sida 2

Ae leoparden, och tog upp derur en stor börs full med guld som han lemnade i fransmannens giriga händer. — Nu är ni betalt! sade han. — Frikostigt! sade doktorn, så fort han genomräknat de glänsande guincerna; ett par af dem äro litet lättare än de borde vara; men af god vänskaps skull bry vi oss icke om att röra vid denna sträng. Må ni lyckas! tillade han och reste sig upp för att gå. — Stanna! inföll hans elev med sträng röst. Gubben vände sig om något orolig. — Jag har en fråga att göra er. — En fråga? — Ilvilken ni måste besvara, rättfram och och uppriktigt; ty ni känner mig tillräckligt fö att veta det jag icke låter skämta med mig. — Tala! sade doktor Guyot allt mer och mer förvånad. -Huru mår er patient på Cromwell. House? Frågan kom så oväntad och direkte, at doktorn oaktadt all sin kallblodighet hvarker kunde ljuga eller dölja sin förvirring. — Hvilken patient? stammade han. — Offret för en bedräglig förmyndares stämp: lingar och en ung mans passion; salig sir Wil liam Mowbrays niece, miss de Vere.