Göteborgsposten – 20 mars 1860, sida 1

VIII Våra läsare påminna sig väl, att då MiranHafaz och öfverste Mowbray vid sitt första besök hos doktor Guyot, i fattighusqvarteret, der blefvo varse en person, som var så väl insvept i sin kappa, att man cj kunde se hans ansigte, och att den gamle doktorn sade honom vara en lärjunge, som endast hyste den märkvärdiga önskan att lära sig behandla en af vissa orsaker härflytande sinnesförvirring. Det är nu tid på att vi föreställa denne lärjunge för läsaren; det var ingen annan än khanen. De första sidorna i denna vår berättelse hafva upplyst om att Miran-Hafaz fordne förtrogne, hvars europeiska namn ingen menniska kände, måste på något sätt varit invecklad i de händelser som timat på Carrow. Hvarken landet eller innevånarne voro honom fremmande; han ej allenast misstänkte Will Sideler för det begångna brottet, utan vi halva äfven sett, huru han begagnade sig af hvad han visste för att dermed skrämma skurken. Något hemligt skäl hade förmått honom dertill, äfven innan Henry Ashton räddat hans lif ur den vilde kaninvaktarens klor. Han intresserade sig säkerligen för den unge mannens lycka. Han skulle måhända hafva visat detta intresse såväl genom handlingar