Göteborgsposten – 19 mars 1860, sida 2

St sx ccooodocococ — en — Det är ej för penningarnes skull som jag visat er trappan. — Hvarföre då? frågade den unga flickan. — För cdra goda ords skull och den medlidsamma blick som ni kastade på mig, då den g mle misshandlade mig. Jag har trott att jag skulle kunna vara er till nytta; och jag skall komma tillbaka ännu a gång, om ni så önskar. Susanna räckt; honom sin hand, som han hjertligt tryckte, påstående detta vara mera värdt än penningar. . Steg hördes i förstugan; Ralph fällde genast igen luckan och gaf Susanna tecken att fly undan. — Och ni? sade hon. — Jag vet många utvägar att komma härifrån, utan att de skola få tag i mig. Det är ett gammalt märkvärdigt hus detta; jag kan gå in och ut, när jag vill, utan att någon menniska får veta det. Med dessa ord aflägsnade ban sig och försvann bakom en liten dörr, som var under stora trappan. Susanna skyndade snabbt tillbaka till betjeningens rum. Ayabn var redan der; hon betraktade henne med ett visst misstroende. — Hvar har ni varit? frågade hon. Susanna tvekade i sitt svar. — Ni behöfver ej svara mig; jag skall bespara er mödan att hitta på en osanning, som