Göteborgsposten – 19 mars 1860, sida 2

VII. Röde Ralph ställde hvisslande kosan mot kojan, der han bodde med sin mor. En hand lades sakta på hans skuldra. Gossen spratt till och vände sig om. — Gud bevare mig! utropade han; hvarföre skrämma mig så? -— Frukta ingenting. — Åh, jag är ej rädd, inföll Ralph, som nu blifvit öfvertygad om att han hade att göra med en lifs lefvande person; det finnes nog folk här i närheten, — Och om sådane icke funnes, sade Joe Beans, ty det var ingen annan än denne vår gamle bekante, skulle ni dock ej ha något att frukta af mig!..: Ralph, tillade han, tycker ni om penningar? — Det tror jag, svarade denne med ett bredt grin. (Forts.)