— Har ni antagit dem? — Hvad skulle jag annat göra? — Ni har handlat klokt. Hvad hans trohet vidkommer, svarar jag för densamma, så mycket snarare. som hans penningelystnad skall tillfredställas; han skall icke bedraga oss ... hvad har ni att frukta? Miran visste ej hvad han skulle svara; men han var misstänksam som alla österns barn, och mer än en gång ångrade han det löfte, som fruktan att förlora Ellen aftvungit honom. Ayahn var ännu otåligare än han att komma ut från den unga flickans rum. Hon led af att se denna vårdad af någon annan och att hennes närvaro var förhatlig för Ellen. Samma afton hörde Susanna, som gått ned i betjeningens rum, för att tillaga en af doktor Guyot ordinerad dryck, någon klappa på fönstret, som vette åt terassen. — Är ni ensam? frågade en barnröst. — Ja! — Då vill jag tala vid er. — Dörrarne äro tillåsta, sade den stackars flickan, fruktande att få se Zara eller kaninvaktaren inträda, ty hon visste ännu icke huru den senare blifvit behandlad. — Jag har en nyckel, hviskades utanför fönstret. : Några minuter derefter vreds nyckeln om