kring i låset och Röde Ralph inträdde. Ian stod en stund och såg skrattande på Susanna. —Jag tycker om er, sade Ralph; annars skulle jag icke ha kommit tillbaka. Ilvarföre är ni här? Susanna svarade endast med en suck. — Jag skulle kunna släppa ut er, om jag ville. Den unga flickans första tanke var att mottaga detta oväntade anbud; men tanken på att Ellen då skulle nödgas stanna ensam qvar hos dessa fiender afhöll benne derifrån. — Jag kan icke gå, sade hon. — Hvarföre ej? Älskar ni då gubben som pinade er så mycket i dag morse? — Älska honom! nej jag fruktar hans åsyn mer än allting annat i verlden. — Om jag vore ni, skulle jag fånga honom. — Hvad menar ni? — Jag skulle fånga honom som en fogel. Jag skall visa er, huru ni skall bete er, derföre att ni tilltalat mig vänskapligt och bedt den gamle ej slå mig mera. I byn skrattar man, när någon slår eller hånar mig; jag hatar dem också derföre. Hon bad honom förklara sig. — Kom med mig, sade han, jag skall visa er hvarom frågan är.