Göteborgsposten – 15 mars 1860, sida 2

Det är en spion! hväste Sideler. — Det är en qvinna! genmälte Zara. — Och hvad kallar ni henne som är deruppe? frågade bofven fräckt. Är hon mindre skön, mindre ung, mindre ur stånd att försvara sig? Jag följer ju endast hans exempel som vi båda tjena. Detta var andra gången på en dag, som ayahn såg sitt uppförande mot Ellen reflekteradt liksom i en spegel. Hon tvingades att se det moraliska förderf, till hvilket hon drefs steg för steg, och lexan gick ingalunda förlorad. —Ni kan cj bedöma mina skäl! sade hon. — Icke heller ni mina! genmälte Will. Jag bryr mig ej så särdeles mycket om denna flicka, men jag hatar hennes älskare, emedan han slagit, förolämpat och hånat mig! Jag har svurit, att jag skall hämnas, och jag skall hålla min ed! Ni skulle derföre göra klokast, tillade han med en rådgifvande ton, under det han närmade sig Susanna, som krampaktigt höll sig fast vid sin beskyddarinna, ni skulle derföre göra klokast uti att lemna åt mig denna flicka och i stället syssclsätta er med den, som anförtrotts i er vård deruppe. -— Rädda mig, stammade den arma Susanna; ni är mitt enda hopp! — Lugna er, sade Zara, ehuru jag icke har något skäl att vidare älska er; ty ni har utträngt