Göteborgsposten – 15 mars 1860, sida 2

— mig ur min Ellens kärlek. Tillbaka, skurk, tillbaka! tillade hon, vänd till kaninvaktaren; bär händer på henne och jag dödar er! Det var ej första gången Will Sideler såg den dolk ayahn hade i handen, ty hon gick, såsom vi redan förut sagt, aldrig obeväpnad. Han kände hennes mod och tviflade ej på att hon skulle veta begagna dulken. . Han drog sig med en svordom tillbaka, likväl med fast beslut att förstöra sin fiende Joe Beans och den oskyldiga Susannas lycka. Då ayahn och Susanna kommo upp till miss de Veres rum, sökte de återkalla Ellen till lif. Mcn en lång stund förflöt, innan de lyckades i sina bemödanden. När hon slutligen återkommit till sans, såg man tydligt det Ellen fått ett för svårt slag, att kunna uthärda det. Då hon blef varse ayahn utstötte hon häftiga skri och dolde sitt ansigte vid Susannas bröst, anropande sin mördade onkel och Henry om hjelp. För hvarje gång ayahn ville egna henne sina omsorger, återkom paroxysmen och Zara nödgades se den som hon ammat af en annan mottaga den vård, som hon sjelf så gerna ville egna henne. Missnöjd med sig sjelf drog hon sig tillbaka några steg, samt satte sig ned och betraktade uppmärksamt de båda unga flickorna. Ellens