Göteborgsposten – 14 mars 1860, sida 2

värd plats, att jag skulle bry mig så särdeles mycket om att få behålla den. Jag kan nog vända tillbaka hem. — Ni vända tillbaka hem! upprepade kaninvaktaren med tonen hos en person, som roas mycket af nägon orimlig idd. Javisst kan ni det ... hvem skulle väl bindra er derifrån? Ingenting... ingenting alls! Jag råder er derföre att resa hem igen ...så fort ni kan! Will lade särskild tonvigt på de sista orden, så att den vackra Susanna kände sitt hjerta klappa af en dittills okänd fruktan. Den eländiges blickar voro fästade på henne med ett uttryck, som med en skär rodnad öfverhöljde den unga flickans kinder. Hon ångrade nästan i sin ångest att hon gifvit vika för sin älskares uppmaningar och emottagit den farliga roll hon spelte. — Vi få se hvad lady Mowbray säger om allt detta! sade hon och gjorde sig mine af att vilja gå. Lady Mowbray? inföll Will Sideler med utmanande lugn. Hon reste till London i gå afton. — Då skall jag vända mig till öfversten. -Han har rest med sin hustru. Utom miss Ellen och hennes nya kammarpiga äro n och jag de enda, som finnas qvar i hela huse .. och det är jag som har nycklarne!