efterhängsna figur, var i biblioteket; spionen tycktes ej våga sig öfver dess tröskel. Den värde sakföraren blef derföre ej litet belåten, när han fick höra, att Will Sideler blifvit kallad till öfversten i London. Såsnart han såg sig befriad från denne, lät han kalla till sig Joe Beans, som då ännu var med miss Ellen i prestgården och var den ende, hvilken ännu egde något inflytande öfver den gamle stallknekten Martin, hvars förstånd varit förvirradt alltsedan den förfärliga dagen. Redan dagen efter Wills afresa, bad mr Elworthy Joe Beans infinna sig i biblioteket i sällskap med Dick Martin och dödgräfvaren. — Joe, tror ni att han skall följa er ill klostret? sade lagkarlen. — Javisst, om ni så önskar. Han skulle följa mig öfverallt. —Jag önskar det. Jag tror att hans minne skulle åter vakna upp, om vi kunde lyckas få honom in i biblioteket, der mordet på sir William föröfvats. Ett enda ögonblicks ljusglimt inom hans omtöcknade hjerna skulle måhända vara tillräcklig, att leda oss i spåren. Det öfverenskoms att man samma afton skulle föra honom dit. (Forts.)