Göteborgsposten – 13 mars 1860, sida 2

TI. Mr Elworthy, den aflidne sir Wälliams vän fortfor att bo på Carrow-kloster, under förevänning att undersöka egendomens tillstånd, på nyt värdera jorden och granska arrendekontrakterna enligt den aflidnes önskan. Öfversten var inon sig förargad deröfver. Han oroades, utan at veta hvarföre, öfver sin brors sakförures långvariga vistande på Carrow, och skref till honom flere gånger, för att kalla honom till London Men han erhöll hvarje gång en vägran, affattad i så artiga ordalag, att man deri omöjligen kunde söka någon anledning till tvist. i Öfversten ville derefter gifva sin myndighe tillkänna, men ådrog sig derigenom blott en ännv större förödmjukelse. Mr Elworthy påminte honom, att han ingalunda var baronetens närmast arfvinge; att öfversten ej egde utöfva någon kon troll öfver egendomen, och att han, Elworthy icke skulle, om ej på direkt befallning af kan slern, den förnämste testamentsförvaltaren, åtlyd: hans begäran, utan att brista i uppfyllandet a sin pligt och motsätta sig de instruktioner har erhållit af sin aflidne klient. Mr Elworthy stötte öfverallt, hvart han är gick, på kaninvaktaren, som ej tycktes hafva nå got annat att göra, än följa honom öfverallt Det enda ställe, der han var fredad för denn: