Göteborgsposten – 12 mars 1860, sida 2

Ellen! utbrast han med en af smärta darrande röst, hvarföre undfly mig? — Hvarföre förfölja den, som ni säger eder älska? genmälte den unga flickan, Detta är ej hederligt handladt. — Er fråga innebär sjelf sitt svar. .. derföre att jag älskar er! Hvarföre vrider solrosen alltid sin krona efter dagens glänsande stjerna? Derföre att hon dricker lif ur dess brännande strålar och att hon dör i brist deraf. -Tomma ord blott! Den som verkligt älskar, är cj egoistisk och vill cj vinna sin lycka på ett krossadt hjertas bekostnad... Hör mig, Miran: det finnes mellan oss en afgrund, som tj sjelfva döden kan öfverskrida. Om jag skulle nödgas välja, föredroge jag min mördade onkels likkista framför att träda i brudstol med dig! Din närvaro ingifver mig en obeskrilig fasa! Jag kan ej hata dig, ehuru mitt hjerta sager mig, att du förtjenar mitt hat. — Ditt hat! IHvarföre då, Ellen, hvarföre ? — Den klagan, som oroar din sömn. bör kunna svara för mig! Farväl! ... Tvinga mig ej att ropa hit någon! — Ni måste höra mig! utbrast Miran-ITafaz och tog henneg hand. Ni får ej dömma mig, utan att först lyssna till mina ord. Huru otydliga dina ord än äro, är jag dock ej nog enfaldig, att icke förstå dem. Ni anklagar mig, er