Göteborgsposten – 10 mars 1860, sida 2

9718 25,847 —10,4 1,63 0,83 NO. 55 Klart — 12 125,796 — ö8 2,02 (0,77 NO. 12) Dio — 1 9125,699— 8,7) 1,70 Ju,78 NO. 2 I Do — mm ———— F?r ——-———.—n— 2 Rättegångsoch Polissaker. Sistlidne Måndag skulle skoarbetaren Johannes Pettersson, boende i värdshusidkaren Frankenbergs hu3 i Nyfikeliden, efter här i staden firad fri måndag och härunder grundligen intagne reqvisita, begifva sig på hemvägen, dervid han, kommen ett stycke på vägen, dock funnit att han fått för stor barlast, så att han icke trodde sig om att på egen hand kunna styra rätt kurs på hemmet, hvarföre han vidtalt åkaren Thomas Norman, som han påträffat å gatan, att skjutsa sig hem. Härpå hade denne ock ingått samt tillsagt en i hans tjenst varande dräng, vid namn Niclas Olsson, att med häst och släda köra Johannes Pettersson hem, hvarefter, sedan denne sednare med Norman öfverenskommit om skjutslegan, som skulle betalas vid hemkomsten, Johaunes Pettersson och åkaredrängen begitvit sig på väg, och hade allting till en början gått bra, så att färden aflupit fredlig och lugnt, ända till dess de kommit till Gullbergsbro, der Johannes Pettersson då begätt den lilla otörsigtigheten att i förtroende meddela sin skjutsare det han för närvarande icke var stadd vid kassa och att han således vid hemkomsten troligen komme att mankera med skjutslegans liqviderande. Niclas Olsson hade då börjat att draga öronen åt sig, samt förkla rat, att han efter denna obehagliga upptäckt icke ville skjutsa längre, derefter ordvexling uppstått emellan de båda resenärerne, som slutat så, att Niclas Olsson qvarlemnat Johannes Pettersson på vägen samt återvändt till staden, dervid han dock såsom pant för skjutspengarne medtagit ett Johannes Pettersson tillhörigt knyte, som denne sednare, då han stigit af slädan, der qvarglömt och hvilket knyte innehållit tre skälpund fläsk och två stycken läderbitar. Sedan Johannes Pettersson i härvarande polisvaktkontor anmält, att, vid omnämnde tillfället, drängen Niclas Olsson med våld bemäktigat sig knytet från honom, blef sistlidne Tisdag förhör härom med Niclas Olsson anställt, dervid Johannes Pettersson, som icke ville förneka det han vid tillfället varit något påstruken, uppgaf, att, då han vid det snöpliga afbrottet i resan stigit ur slädan, han icke bunuit att taga med sig knytet, utan hade Niclas Olsson under yttrande det han behölle knytet såsom pant för de uteblifna skjutspengarne, helt hastigt och lustigt med detsamma afrest tillbaka till staden, ehuru Johannes Pettersson flere gånger anropat honom att återlemna knytet; och hade Johannes Pettersson, lemnad åt sitt öde, sjelf, så godt sig göra lätit, härefter tått frakta sig hem med tillhjelp af sina egne fortkomstledamöter. Niclas Olsson, som blifvit straffad för första resan stold af härvarande rådhusrätt, togs härelter i förhör och erkände att han icke, enligt ötverenskommelse, skjutsat Johannes Pettersson till dennes hemvist, enär han, vid underrättelsen om att några skjutspengar icke vore att denna gång jåräkna, truktat att vid hemkomsten af sin husboude få bannor för det Niclas Olsson skjutsat så lång väg utan att han haft med sig den beungade betalningen för skjutsen ; hvaremot Niclas Olsson förnekade att hafva med väld villegnat sig ifrågavarande knyte, hvilket han först vid hemkomsten törmärkt ligga i slädan, der Johannes Pettersson i fyllan och villan skulle qvarglömt knytet och icke, på sätt han uppgifvit, tillropat Niclas Olsson om detsammas återställande. Sedan åklagaren härefter törklarat det han från åtalets fulltöljande afstode, lät poliskammaren målet törfalla; och fick Johannes Pettersson nu återtaga sitt förlorade knyte. — Ett riktigt praktexemplar af månglerska, dock icke just af finaste sor:en, nemligen ogitta qvinspersonen Christina Jacobsson, förekom sistl. Tisdag inför Poliskammaren, dit hon blitvit uppkallad, på grund at en så lycande rapport: Odmjuk rapport! Lösa qvinspersonen Christina Jacopsson, som uppehåller sig uti kedbergslid å allmänna vägen samt hindrar och attakerar alla vägfarande personer med sin kramhandel af pepparkakor och karameller, befanns äfven Lördagen d. 3 d:s så väl som alla andra dagar å allmänna vägen derstädes at starka drycker öfverlastad. Göteborg d. 5 Mars 1860. N:o 38 Lundqvist. Sedan rapporten blifvit uppläst, förhördes Christina Jacobsson om angifvelsen, dervid förekom: Polismästaren: Du lärer gå med florshufva hvarenda dag, du — finner jag. Du erkänner väl åtminstone, att du varit full i Lördags. Jacobsson: Kommer aldrig i fråga — Nej! aldrig i lifvet, Herr Konglig Borgmästare! — skulie jag vara på röken hvar everiig dag! — inte skulie dä? passa sej — Nej, jag tackar — Dä? är bara förtal och ren jalousie af de der andre 1..... a, som sitter der med sina korgar och vill ställa sig in med Lundqvist. — Men dä är sannt — nu skulle jag bra gerna villa veta bur Lundqvist kan säja att jag är full hvarenda dag, då jag bara är i Redbergslid hvar Onsdag och Lördag och knappt då är full, och för resten ....... Polismästaren: Du är äfven angifven att gå och besvära samt hindra vägfarande med din pepparkakshandel — nekar du för det också? Jacobsson: Ska jag kanske sitta still och frysa ihjel på den kala, hårda stenen — nej jag tackar, Herr Borgmästare — Jag går och promenerar en stund och så sätter jag mig — men så blir div kallt och så börjar jag att frysa —: och då går jag och motionerar mig och generar visst ingen menniska — men dä? ska jag säja . .. Dallas mota ran: DN clall barmmema hit illa la