Göteborgsposten – 10 mars 1860, sida 1

Skymningsprat. Vår gamle hederlige pappa Vinter börjar nu blifva enformig och envis, följaktligen tråkig. Dagen i ända grinar han så bistert, att den stackars menskligheten gråter med både ögon och näsa, darrar i alla leder och söker så skyndsamt som möjligt skydd hos husgudarne vid härden. Gör mig då sällskap, käre läsare; låtom oss lemna de vådliga trottoirerna, de halsbrytande bryggorna och slå oss ned i skymningen framför min lilla brasa. Gå försigtigt i de mörka trapporna och slut skyndsamt dörren, att ej den bistre gamle må komma med in. Så der ja! Gladt faddrar lågan i kakelugnen, slå dig ned här bredvid mig, så skola vi prata om ditt och datt. Man har således gjort det vågade experimentet att samtidigt gifva teatraliska föreställningar på stadens båda teatrar, och det vill redan synas som förhoppningen, att den teaterälskande publiken här i Göteborg skulle vara tillräcklig att befolka Thalias båda tempel, varit alltför sangvinisk. Ännu är det dock kanske för tidigt att fälla ett bestämdt domslut. Här finnes nemligen för närvarande en tredje storhet,