stationerna måste gifvas da capo. Det der låter ju för innerligt trefligt, och jag skulle verkligen hafva lust att blifva W-.-sexerska, om det lät sig göra, icke så mycket för klockornas skuld, som för alla de unga — men, inga enskildheter ! Stockholms litteratörer och konstnärer. Ur ett bref till Norrlands-Posten, i hvilket Litteratörernas och Konstnärernas bal i Stockholm d. 18 sistl. Febr. skildras, meddela vi följande: Salen var utmärkt prydligt och smakfullt dekorerad med flaggor och lötverk, omgifvande skulpturgrupper, och på hvarje pelare var anbragt en skold med namnet på någon afliden svensk författare eller konstnär; det var en tafla af stora minnen, som genom ögat talade till själen. Men må de doda hvila i frid; återvändom till de lefvande! hvilken ståtlig samling af eleganta damer; skådespelerskorna fruarna Hedin, Hvasser, Strandberg, Gelhaar, mamsell Gelhaar m. fl., den skickliga konstnärinnan med grafstickeln, fru Lea Ahlborn, författarinnorna fru Schwartz och mamsell Carln och många andra damer, som förvärfvat sig ett visst anseende på ltteraturens och de sköna konsternas område. Blaud männen se vi förre cheten för kungliga teatern, den ståtlige friherre Knut Bonde, samt riksmarskalken grefve Lewenhaupt, båda med sina kommendörsband. Hvem är den ljuslätta medelåldersmannen med de fina milda dragen? prof. Qvarnström. Och den vid hans sida något satta mannen med mörka skägget? professor Molin. Och den fetlagda mannen med de ljusa mustascherna och det tlegmatiska utseendet? den utmärkte porträttmälaren Troili. Der ha vi en man med mustacher å la Victor Emanuel, håret med en viss artistisk nonchalence anordnadt, bleka drag och brinnande ögon? Marcus Larsson. Det är omöjligt att uppräkna alla. Men denne herre som är så lik alla porträtter vi sett ar Gustaf IL Adoll, honom måste vi presentera: det är protessor Boklund, som tillsammans med den mörka herrn med det krafuiga treuherziga utseendet och det svarta skägget, konduktör Ahlborn, har anordnat festens konstnärliga atdelning. Den der andre magre och mörklagde herrn med svart skägg är Posttidningens B—u, som baft det mesta bestyret med de praktiska anordningarne, om hvilka det förmodligen är han talar med den täta ljusa mannen med djupt liggande ögon och små hvita mustacher, som också är en af arrangörerne och föröfrigt ingen annan än den skalken Kapten Puff. Skådespelaren och författaren Jolin och professor Cronhamn, den allmänt kände kompositören, registratorn i kammarrätten och en af styrpinnarne i musikaliska akademien, äro de som med dem delat bestyret. Vi måste nödvändigt derjemte nämna den något korta mannen med det stora gråsprängda skägget, republikanen sans peur et sans reproche, hvilken säkert heldre dör än han sviker den fana han svurit: det är hr Carlen, känd såsom mångsidig författare och otta lycklig poet. Der vi ha honom, der är ej heller hr Blanche långt borta. Hr Kidderstad skulle jag också presentera, men han har nu kommit in uti en så liflig diskussion med en norrman öfver den norska frågan, att jag ej vågar störa honom. — Nu går norrmannen och vänder sig till magister Bjursten för att blifva presenterad. Bjursten, den goda sgjälen, är genast färdig, men såsom sig bör tager svensken norrmannen på ryggen och bar honom fram och i denna ställning presenteras han. Hrr Höckert och Blackstadius borde äfven presenteras — för att icke nämna min egen värda person; men då utrymmet tvingar mig att förbigå så många andra utmärkta personer, får jag väl äfven glömma mig sjelf, så påkostande det än är. Jag har t. ex. icke nämnt hrr Dahlqvist, Strandberg, Uddman m. fl. som väl förtjente någon uppmärksamhet. Kröningen. Hertiginnan af Östergötland skall till kröningen bekomma en ny furstlig krona, hvilken är under arbete. Den är bestämd att väga 160 dukater, en icke obetydlig tyngd för ett fruntimmershufvud, helst om man dertill lägger alla de ädla stenarne på de 24 små kronorna, hvilka skola pryda sjelf