Göteborgsposten – 8 mars 1860, sida 2

fvååkers pastorsboställe fallande kostnader för sånkningen erhålla 50 års besittningsrätt, räkvad från d. 14 Mars 1860 till ena hälften af le 127 tunnland 0,7 kappland utaf prestgårlens mark, som genom åsänkningen förbättas, med vilkor, att Bråkenhjelm bekostar markens delning före d. 14 Mars 1861 i två snligt taxering lika goda hälfter, af sådant äge och sådan form, att den ena hälftens rån kiljande länder bostället till möjligen minsta förlång; att båda hälfterna i odladt skick jfverlemnas; att 10 å 15 tunnland till odling otjenlig mark med skog planteras; samt att brister i odlingsskyldighetens fullgörande efter syn ersättas. . Elementarläroverken. Et kgl. brefaf d. 24 Febr. 1860 till Konsistorierna förordnar att så väl de lärare som uppehålla de genom 1858 års läroverksreglering tillkomna läraretjenster, som ock de vikarier, hvilka under tjenstoch nådår efter aflidna lärare bestrida dessas befattningar, må för innevarande läsetermin åtnjuta arvode enl. Kgl. Cirkulärbrefvet af d. 26 Nov. 1858; dock att, beträffande sistnämnde vikarier, inberäknas den del af ordmmarie lönen, som af vederbörande sterbhus bör utbetalas. Sällskapet W. 6. i Norrköping. Härom skrifves i ett bref i Norrköpings-Tidningar följande, hvarvid torde böra upplysas, att det är ett fruntimmer, som berättar för ett annat, dels hvad hon sjelf erfarit om sällskapets årsfest d. 26 sistl. Febr., dels hvad hon hört af Kusin Adolf, som är ordensmedlem: Sällskapet, som gifvit sig det underliga och för mig åtminstone obegripliga namnet MW. sex, stiftades år 1856 al ett par unga, från Göteborg, der stamlogen finnes, hitflyrtade män. Det räknar för närvarande omkring 150 medlemmar — tänk dig, 150 till största delen unga, dansanta och giftabla män! Sällskapets hastiga tillväxt; orerade Adolf, hvars ord jag här begagnar, är det mest talande bevis på att det tunnit sympatier inom samhället. Det utgör nu en brödrakedja (så patetiskt, kantänka!), sträckt emellan Stockholm, der äfven en atdelningsloge finnes, Norrköping och Göteborg, hvars länkar bildas till det mesta af yngre personer, hvilka förtroligt räcka hvarandra händerna kring gladjens altare. Men jag glömmer alldeles för Adolfs högtrafvande prat att jag ännu ej afbördat mig beskrifningen af fesuvkalen och hvad jag uppsnappat rörande sjelfva festen. I fonden at salen såg man det svenska riksvapnet, omgifvet af flaggor och guirlander, och å motsatta sidan befanzs uppstäldt baneret med sällskapets tecken: tvenne till ett handslag sammanknäppta händer, omgifna af en kretslagd, sig i stjerten bitande orm. Framför ingångarne voro uppsatta sköldar med tecken tor de särskilda graderna. Dessutom var lokalen rikt prydd med flaggor och draperier. Nu låter jag Adolf tala igen: En splendid middagsmältid var anordnad, och försiggick under omvexlande tal, sång och musik. Helsningstelegram atsändes och mottogos såväl från stamlogen i Göteborg som från broderiogen i Stockholm, hvilkas resp. ledamöter i sina lokaler voro samlade för samma andamål. Hela tillställningen bar en högtidlig och lallvarlig prägel, som dock ej saknade sin glada anstrykning. Rörande sällskapets sysselsättning i hvardagslag, berättar Adolf: Hva och en försöker att roa efter bästa förmåga Här utföras musikoch sångstycken, teatraIlska, deklamatoriska och komiska föreställ: ningar m. m. dylikt af underhållande beskaf fenbet. En kostlig parodi på de skottskö klockspelarne, som härom attonen uppfördes kan jag ej underlåta att omtala: Sex skottar klädda i sina nationaldrägter, inträda i saler och göra sin komplimang för publiken. Der -lefter intaga de sina platser vid det med er -lröd duk betäckta bordet. Sedan anförare! gifvit tecken, fatta virtuoserna sina instru