Göteborgsposten – 7 mars 1860, sida 2

BEA SSESmE—E mn icke återfinnas, och jag har skäl att tro det vara undandoldt här i klostret. — Det är möjligt, herre; men jag kan ej tjena er med några upplysningar. Man har berättat mig många sällsamma saker om Carrow, om rum, der tolf kunde gömma sig; men jag känner ej till, huru man skall kunna komma dit. Dessa berättelser kunna vara sanna, Jiksom de äfven kunna vara falska. Den stackars gamle Martin är, efter hvad jag tror, den ende som känner till detta; han har brukat rota omkring öfverallt. — Och ni tror, att han vet af dessa gömställen ? — Jag är säker derpå. — Och att han ensam känner till dem? Hofmästaren tvekade om svaret. — Tala! sade notarien. Kom ihog, att ni ej allenast uppfyller er pligt mot er herre, utan att jemväl edra egna intressen stå på spel. — Jag behöfver ej detta skäl, genmälte Nicholls efter en paus; men jag vet icke, om det lönar mödan att ytterligare upprepa hvad jag sagt Elworthy anmärkte att äfven den minsta omständighet kunde vara af stor vigt. Nå väl då, återtog hofmästaren, jag hörde kaninvaktaren Will Sideler säga, att han kände till klostrets hemligheter lika bra som gamle Martin; att den här gamla boningen är lik er