Göteborgsposten – 6 mars 1860, sida 1

dast ett ögonblick, ty hans drag återtogo gCenas sitt allvarliga uttryck. En af juristerna frågade, om det ej funne något medel, att göra den sjuke frisk eller åtmin stone förskaffa honom ett ögonblicks lindring sina plågor. — Omöjligt! genmälte läkaren; ingen ki rurg skulle våga sig till att företaga denna ope ration. Den sjukes ålder och sårets beskaffen het tillintetgöra hvarje hopp. Om man lyckades skulle han för alla sina återstående dagar bli e idiot; erhölle han åter sitt förnuft, skulle döde snart följa. Läkarens skicklighet var tillräckligt känd och den bestämdhet, hvarmed han uttalade sir dom, gjorde slut på allt vidare samtalande ämnet. — Det gör ingenting! sade pastor Orm med ett resigneradt leende, Gud skall nog vet: att i sinom tid uppdaga brottet. Man kan döljs sig för menniskornas blickar, men icke för Hans som ransakar njurarne och dömer i sin allvishet Man kom öfverens om att dagen derefter börja sina efterforskningar; derpå lemnade de närvarande tjenstemännen klostret. Öfverste Mowbray och pastorn begåfvo sig till Ellens rum; den unga flickan var nu för andra gången beröfvad en far. På den förres begäran stannade mr Elwortby qvar, för att öfvertaga ledningen af hu