Göteborgsposten – 5 mars 1860, sida 3

Herr Benedetti, chef för de politiska angelä genheterna i utrikesministåren, skall afgå til Schweiz i ett uppdrag afseende Savoyens och Nizzas införlifning. Af en i Moniteuren intagen berättelse on franska bankens ställning framgå följande in tressanta notiser: År 1858 öppnade banker åt de olika jernvägskompanierna cen kredit och sålde för deras räkning under sju måna der aktiebref till ett värde af 246,000,000 fr Bolagen anhöllo 1859 af banken om hjelp och erhöllo utaf densamma i förskott 250,000,001 francs. — Totalsumman af centralbankens och dess filiafdelningars operationer, som år 185 hade varit 5,213,900,000 fr., uppgick år 1859 till 6,166,500,000 fr., och hade således erhål lit en tillokning af 952,600,000 francs. — In komsten af jernvägarne uppgick i Frank rike under år 1859 till 387,562,339 fr., ut gorande en tillökning af 52,792,870 francs mot år 1858. Prins Joseph Napoleon, son till den 1857 aflidne prins Karl Bonaparte, hade straxt ef ter det den påfliga encyclican blifvit offent liggjord trott sig böra lemna Rom och begif. va sig till Paris. Han blef genast förlänadc med titeln kejserlig hoghet. Från Turin meddelas nu närmare om de af herr Thouvenel å franska regeringens vägnar Sardinska styrelsen tillsända fyra förslagspunkterna: -1:0 Frankrike medgifver Parmas och Modenas införlifning med Sardinien. 2:0 Romagnan skall i egenskap af ett påfligt vikariat sammansmälta med Sardinien. 3:0 För Toskana föreslår man upprättandet af ett sjellständigt konungarike under styrelse af en utaf nationen sjelf vald furste. (Frankrikes regering har redan förut antydt sig önska hertigen af Genua vald). 4:o0 Frankrike fordrar åt sig Savoyen och Nizza. — Kejsaren fordrar ett raskt afgörande, emedan han i sitt trontal vill omnämna det. Cavour försättes genom detta ultimatum i ett svårt läge. — Den preussiske generalen von Wildenbruch har anländt i militäriskt uppdrag å sin regerings vägnar till Turin. Från Madrid telegraferas den 24 Febr. angående kriget i Marocko, att tvenne sändebud infunno sig den 23:dje Febr. i general ODonnels qvarter, för att underrätta honom om att Muley Abbas, åtföljd at El Ketib (utrikesminister), väntade honom på vägen till Tanger. Mötet egde rum. Man ötverlade först om Tetuans besättande. Mohrerna satte sig ifrigt emot denna ockupation, hvarföre general UDonnel var nära att afbryta konterensen. Muley Abbas bad honom fortsätta öfverläggningarne, utan att dessa dock ledde till nägot resultat. Mohrerna begärde vidare uppskot, hvilket generalen dock ej ville med-. gitva. Vapenstilleståndet förklarades vara slut. Hertigen återvände till Tetuan och straxt derpå utdelades ordres åt Bustillos, som kommenderar sjösquadronen, att deltaga i operationerna. — Den spanska squadronen har lemnat Algesiras, for att bombardera Marockos sjöhamnar, och skall troligen börja med bombarderingen af Arcilla. Från Petersburg heter det, att de ryska tidningarnes sinnesstämning mot Österrike ingalunda är vänligare nu än förr. Nordiska Biet afmålar i de mörkaste färger Österrikes ställning och förklarar en koalition till dess formån vara alldeles omöjlig. Afven i tyska frågan tager bladet parti mot Österrike. — Studenterna, som hittills måst bära uniform, hafva nu erhållit tillåtelse att få anlägga civila kläder. Uti deputerade kammaren i Athen öfverlägger man nu om det af regeringen begärda ånet af en million drachmer, för att betala skyddsmakternas fordringar, hvilka årligen aga af Grekland i anspråk denna summa, för ut dermed betäcka ränteoch kapitalafbetalningarne på lånet. Grekland erhöll af Rothchild år 1833 under de trenne skyddsmakernas garanti ett lån på 66,600,000 drachner och af den bayerska regeringen 4,458,458 lrachmer, eller tillsammans 71,058,458 drachner. Deraf utbetalades straxt 927 142 910