Göteborgsposten – 5 mars 1860, sida 2

HICA cllalne personer I orten, atvelledes Kommer att yttrande i ämnet afgifva. Att en förändring af ifrågavarande taxa är behoflig, har således icke blifvit förbisedt, och vid nu pågående omarbetning torde äfven de i Göteborgsposten framställda anmärkningar kunna tjena till ledning. Stockholm den 28 Februari 1860. N. Ericson. En insändare har gjort sig det omaket att låta i Lördagens nummer af Handelsoch Sjöfarts-Tidningen nedlägga för allmänheten frukterna art sin jagt efter tryckfeli GöteborgsPosten. Göteborgs-Posten finner sig lika gladt öfverraskad som smickrad af att en så grundlig uppmärksamhet egnas honom, och vill endast önska att jagten varit lika angenäm som den varit inbringande. Vi kunna dock icke inse, huru det kan vara förenadt med nöje att endast vilja leta upp fel hos nästan, liksom vi ej kunna finna tor hvems uppbyggelse utställningen af fångsten blifvit anordnad. För allmänhetens? Det vore oartigt af ins. att tilltro allmänheten mindre skarpsynthet än han sjelf besitter. För Göteborgs-Postens? Omöjigt! Då hade anmärkningen på annat sätt kommit oss tillhanda. För insändarens egen? — Ja, hvad vet jag? — — Det är tyvarr allför sannt, att många tryckfel på sista tiden lurendrejat sig in i våra spalter. Till vår ledsnad hafva vi funnit detta, men vanligtvis — en timme försent. Ins. har äfven haft en för oss särdeles ogynsam tur att bekomma dåliga exemplar; ty fel, som endast förekomma i en högst ringa del af upplagan, hafva dock hittat til honom. Ödet ledde nog deras väg till rätte mannen! Hvad som är tryckt, är emellertid tryckt; och under förhoppning om ljusare nätter och morgnar, hade vi hittills trott att ett sundt förstånd skulle kunna vägleda läsaren genom våra tryckfelslabyrinter. Vi äro ock, så grymt det kan synas, beslutade att, så vidt vi formå, söka undanskjuta allt villebrådet för ins. på denna jagtmark. Gid vi kunde lykkes! Ah, ett utländskt talesätt. Ins. klandrar 088 ju för användande af främmande ord, då det i svenska språket finnas) lika vackra och välklingande. Mycket riktigt, men hvar finnes gränsen? Har ins. funnit den? Ins. skritver till exempel rubrik, och hvad vore väl enklare, än att finna ett fullkomligt svenskt ord härför lika vackert och välklingande? — Ins. söker äfven rätta en af oss gjord reduktion från Fahrenheits till Celsii gradskala. Härom hade icke varit något att säga, såvida blott ins. med sin ofelbarhet och tvärsäkerhet hade fått ett exakt resultat. Detta är dock icke förhållandet. Ins. säger att — 489 Fahrenheit utgör efter Celsii termometer ej mer än —— 44 9. Resultatet är dock — 44!, ? När man en gång tagit sig för det orådet att anmärka, bör man ej låta något fel, huru litet som helst, komma sig till last. -— Hvad misstagen i Minneslistan angår, vilja vi vara korta i vårt yttrande. Ins. har kanske icke närmare tänkt på, hvilket bråk som är förenadt med den efter utseendet så obetydliga afdelningen. Ovanan att sköta densamma har äfven i början förorsakat ett par fel, något, hvilket vi hoppas för framtiden ej skall i den afdelningen upptäckas. Om vi få förmoda att ins:s afsigt varit god, tacka vi honom, och utbedja oss att han med samma . uppmärksamhet må följa oss i tramtiden som hittills. Ångf. East Anglian utgick d. 29 sistl. Februari ur Warbergs hamn, efter att hafva tagit ombord den från strandade ångskeppet General Codrington bergade talglasten, bestående af 793 fat, i vigt uppgående till 38,935 lisp. nettovigt. Fartyget hade dock, enl. Warbergs Tidn., ännu d. 2 d:s ej kommit till sjös, utan låg ett stycke utanför hamnen, mellan fästningen och Skrifvareklippan, der ett tjockt isband bildat sig af drifis, hvilket fartyget ej förmått och troligen ej förmår genombryta utan hjelp af issågar. Misslyckadt rymningsförsök. Den 1 d:s kl. omkring V, 9 på morgonen förkunnade 2 kanonskott från Warbergs fästning att någon af lifstidsfångarne rymt. Gynnad af den tjocka dimman, hvilken var så täc att de soldater, som någrå famnar från hvarandra bevakade fångarne, ej kunde se hvarandra, hade neml. en af arbetarne i stenbrotten ne