Göteborgsposten – 3 mars 1860, sida 2

r i länstolen sittande blodiga liket. Mina farhågo skulle således förverkligas till slut. — Hvad fruktade ni då för? frågade pastor Orme, som ej lät ett enda ord gå förloradt, sedan han nu undertryckt sin rörelse. — Att han skulle döda sig sjelf! svarade öfversten med en förvånad min, såsom om det icke funnes den ringaste anledning att tvifla derpå. Öfverste Butler och pastorn talade en stund sakta med hvarandra. — Jag måste protestera mot denna anklagelse mot den döde, inföll kyrkoherden. -— Och äfven jag tillade hans vän. — Fr brors hela lif står i strid mot en sådan förmodan, återtog Orme. Öfverste Mowbray bet sig i läpparne; dessa ord misshagade honom synbarligen. Å I Detta påstående skulle kunna missleda rättvisan i dess efterforskningar, hvilket ingen skulle kunna önska mindre än ni, derom är jag fullkomligt öfvertygad. Den tillkallade läkaren anlände slutligen. Han undersökte först mycket noga såret, sättet hvarpå halsmusklerna blifvit afskurna, jemte armens och handens ställning. En graflik tystnad rådde under tiden i rummet. (Forts.)