Göteborgsposten – 3 mars 1860, sida 2

Icke mindre än fem lagkunniga och tre and-, liga voro samlade i salongen, innan någon ännu. anländt från Bungalore-Hall. — Ändtligen! utbrast pastor Orme belåten, ; när sir Jasper Peppers vagn anlände till stället med öfverste Mowbray och domaren Impcey, som j öfversten tagit med sig, då han for genom byn, emedan han hört sin värd säga honom vara en, nyttig och användbar person. i — Det är en förfärlig händelse, mina herrar! sade Impeys en förfärlig händelse! Öfverste Mowbray är ur stånd att handlägga något; vil måste intaga hans plats. i — Ja visst! För att tillstå sanningen, var Mowbrays ansigte dödsblekt och hans läppar darrade. Få af hans vänner skulle trott honom känna en sådan rörelse, isynnerhet som frågan gällde en bror, med hvilken han, efter hvad alla visste, under lång tid icke stått på någon förtrolig eller vänskaplig fot. Någon föreslog, att man skulle begifva sig till biblioteket. Nicholls tillkallades. Den gamle tjenarens hand darrade som ett asplöf, när han satte nyckeln i låset, för att släppa de främmande in i hans husbondes rum. — Min bror, min arma bror! utropade öfversten med darrande stämma vid åsynen af det