Göteborgsposten – 3 mars 1860, sida 2

Att rikets ständer måtte hos K. M.iunlerdånighet anhålla, att den af norska storhinget för dess del beslutade ändring af Vorges grundlag, hvarigenom det i samma ,rundlag intagna stadgande, att till ståthålare i Norge kan utnämnas antingen en norrnan eller en svensk, skulle komma att uppväfvas, icke måtte af K. M. till pröfning föreagas förrän i sammanhang med de förändrinrar af eller tillägg till föreningsbestämmelsera, som af den begärda revisionen kunna öranledas eller att, derest hinder skulle möta för bifall till denna rikets ständers underlåniga hemställan, omförmälda ärende i alla hänseenden ej måtte till behandling företagas utan att K. M. deröfver hörde sitt svenska statsråd. Detta föll med 29 röster mot 18. 4. Röstades, på yrkande af Paul Hedström (den ende ledamoten af bondeståndet, som i utskottet tyckes höra till norska partiet), hvilketdera skulle blifva kontraproposition, antingen afslag å hr Dalmans motion eller ett af statsrådet Silfverstolpe framstäldt förslag så lydande: Utskottet, som af hvad här ofvan är anfördt, anser det vara ådagalagdt, att Sveriges rikes ständer icke deltagit i besluten angående antagandet eller godkännandet af 14 Si Norges grundlag, och att rikets ständer således icke kunna fordra att öfver förändring af samma få sig yttra eller besluta, finner likväl, att då norska grundlagen tillkommit genom underhandling emellan konungens i Sverige kommissarier och Norges storthing, äfven de punkter uti nämnde grundlag, som icke utgjort särskildt föremål för Sveriges rikes ständers beslut, men röra Norges för hållanden till Sverige, måste vara af den be . kaffenhet, att unionskonungen icke kan bi falla ändring i någon af dem, utan atti egen skap af Sveriges konung hafva i konstitutio nel ordning öfvervägt nyttan eller skadan a densamma, och således, om än den unions konungen uti 14 8 af Norges grundlag till erkända rätt, att till ståthållare i Norge kun na utnämna äfven svensk man, kan i och fö sig sjelf anses vara af mindre vigt, anser ut skottet likväl, då det derjemte är rikets stän ders obestridliga rätt att till Sveriges konun; frambära sina önskningar om hvad de ans för fäderneslandet nyttigt, sig böra tillstyrka att rikets ständer måtte hos K. M:tiun derdånighet anhålla, att den af norska stor thinget för dess del beslutade ändring i Nor ges grundlag, hvarigenom det i samma grund lag intagna unionella stadgande att till ståt hållare i Norge kan utnämnas antingen e norrman eller en svensk, skulle komma a! upphäfvas, icke måtte af K. M:t till pröfnin företagas förrän i sammanhang med de för ändringar af eller tillägg till föreningsbestän melserna, som af den begärda revisionen kur na föranledas, eller att, derest hinder skull möta för bifall till denna rikets ständers ur derdåniga hemställan, K. M:t dock ville i oc Ifor frågans afgörande jemväl i egenskap : svensk konung i konstitutionel ordning öfvej verväga och betrakta densamma från svens I synpunkt. Denna votering utföll med 27 röster fc Jantagandet till kontraproposition af hr Sil I verstolpes och 20 röster för Paul Hedström Vid den slutliga voteringen segrade up skofsförslaget med 24 röster mot 22, som vo för hr Siltverstolpes förslag.