Göteborgsposten – 3 mars 1860, sida 1

skyndade in i rummet. Ett skri af fasa und jslapp alla de närvarande, då de kommit öfve tröskeln. Han är död! mumlade Ellen, och sökte ress sig; han är död! — Mord! mord! utropade husfolket. Ellen steg nu upp med denna beslutsamhet, som förtviflan ingifver. Hon stod redan i begrepp att gå in i biblioteket, men den gamla hushållerskan, som darrade och skälfde i alla lemmar och hvars ansigte var likblekt af fasa, höll henne tillbaka med orden: — Gå ej in! denna syn skulle döda er! — Min onkel! min älskade onkel! —Sedan han här på jorden länge lefvat som en martyr, sade mistress Jarmy, befinner han sig nu i himlen. Då den unga flickan nu fann sin fruktan bekräftad, gåfvo hennes krafter slutligen vika och hon svimmade. Hon bars till sitt rum af tjenarne, som öfverlemnade henne åt ayalns vård. Den syn, som visade sig för tjenarnes blickar, när de inträngde i biblioteket, skulle tillochmed kommit män att rysa, som vants vid krigets fasor och för hvilka anblicken af döden är en vanlig syn. Man började dock snart tro, att baroneten mördat sig sjelf.