Göteborgsposten – 3 mars 1860, sida 1

— Må Gud förlåta honom! utbrast hofmästaren, som, med hopknäppta händer och ögonen fulla af tårar, stod och betraktade liket. Jag har många gånger fruktat, att han skulle sluta så; han har haft så svåra pröfningar att utstå. — Vi skola aldrig mera få en så god husbonde! sade alla de andra. i — Jag skall aldrig ha någon annan, sade Nicholls; nu slutar jag att tjena. En djup suck kom de närvarande att spritta till. De trodde först att detta ljud frampressats ur likets bröst. -— Gud hjelpe oss! sade hofmästaren ; det är verkligen en på pröfningar och lidande rik natt för oss alla! Återigen hördes en suck ... och deras förskräckelse nådde nu sin höjd. Några af de modigaste sågo sig omkring och upptäckte nu i en vrå af rummet, till hälften dold af det tunga fönsterdraperiet, den gamle Dick Martins kropp. : — Martin! Martin! utbrusto ett dussin röster; tala till oss! Den gamle förblef tyst. Hans kamrater lyfte nu sakta upp honom och funno att hans hufvudskål var till en del krossad. Stallknekten kastade ett par förvirrade blickar omkring, liksom för att påminna sig hvad