Göteborgsposten – 2 mars 1860, sida 2

KREON ESSENS AV kunna älska honom varmare, om han ock vore furste. — Ni skall då qvarstanna med honom här i England? — Jag skulle tvina bort i hvarje annat land; Österlandet förefaller mig som en barndomsdröm, ett föerike, hvilket cj öfverensstämmer med den mognade ålderns allvarliga tankar . Ni glömmer att i mina ådror flyter Europeiskt blod! Ett häftigt åskslag ljöd öfver klostret; de båda qvinnorna reste sig hastigt upp. — Lägg er, sade Zara; det är icke någon natt, som passar sig för att vaka. — Jag kan ej sofva! utbrast den unga flickan och närmade sig fönstret; alla mina olycksbådande aningar återkomma; må Gud vaka denna natt öfver min älskade onkel! — Hvad har ni väl att frukta för honom? — Hvad vet jag? Om jag förmådde förutse faran, skulle vi måhända kunna undvika den. Men jag har ännu icke glömt de förfärliga ögon, som voro fästade på mig i porträttgalleriet, ej heller de smygande stegen jag hörde, lika en mördares, som närmar sig sitt inslumrade offer. Om någon olycka hände, skulle jag omöjligen kunna frikalla er från delaktighet deri. — Hvarföre det? frågade ayahn med förvånad och örolig ton.