Göteborgsposten – 2 mars 1860, sida 2

XL. Ellen skyndade genom galleriet; fruktan och förskräckelsen gåfvo henne vingar. Hon gick derpå utför trappan, som förde till vestibulen och biblioteket. Hon hörde ett par gånger en klagande ton och djupa suckar, då hon nalkades sin onkels rum. Hon stannade för att lyssna; men allt var ånyo tyst och stilla; döden och tystnaden tycktes ha flyttat in i den gamla dystra boningen. — Mod! mumlade hon för sig sjelf och lade handen på hjertat, liksom för att hejda dess slag; Gud skall förläna mig styrka och mod ! Den unga flickan satte foten på sista trappsteget; hon kunde derifrån kasta en blick öfver hela vestibulen ; biblioteksdörren stod öppen, och ljuset trängde derigenom ut i vestibulen och återbröts af de blankpolerade rustningar som stodo rundtomkring i nischerna. : (Forts.)