ders liktornsoperatörer. Hvarjehanda. Påfven och kejsarinnan Eugenie. Pius den nionde har helt plötsligt funnit en mäktig bundsförvandt och det bland det täcka könet, i fiendens eget hufvudqvarter: franska kejsarinnan har blifvit hans förklarade anhängare. Detta är de senaste dagarnes stora nyhet, som sysselsätter alla salonger och kafeer, och sätter både legitimister, orleanister, imperialister och socialister i rörelse. , Nyheten kom temligen oväntad; ty ehuru dylika rykten under de senaste veckorna hade genomkorsat staden, trodde man allmänt, att de hörde till den stora massan af on dits, hvaraf resp. pratmakare alltid hafva ett ansenligt förråd. Det var först då underrättelsen kom direkt från Tuillerierna, som tviflet försvann, och saken berättas i allmänhet på följande sätt: Kejsarinnan har, påstår man, under sista tiden låtit inverka på sig af presterkapet, och isynnerhet af msgr Manjaud och H. M:ts biktfader, en spansk prest och Loyalas lärjunge. Sporrad åf dessa personer hade kejsarinnan flera gånger sökt inverka på sin höge gemål i afseende på dennes hållning mot hofvet i Rom, men hade beständigt funnit motstånd i kejsarens fasta vilja. Då kejsarinnan Eugenie ej lyckades på detta sätt och ständigt eggades at sina hemliga rådgifvare, påfann hon slutligen en ny plan till att böja sin gemåls hårda hjerta. Napoleon den 3:e plägar hvar förmiddag besöka sin vackra gemål, hvilken han alltid träffar i en pittoresk ställning, omgifven af flera vackra damer, sköna exotiska blommor, taflor, statyer och vaser, så att det hela företer en högst praktfull anblick. Kejsaren är, såsom de fleste fransmän, en stor älskare af dylika tablåer; kejsarinnan använder hela sin uppfinningsgåfva på att arrangera och variera dessa dagliga levers, och kejsaren har småningom vant sig att betrakta dem såsom en oundgänglig njutning. Huru förvåvad blef han derföre icke, då han den 31 Januari som vanligt trädde in i kejsarinnans rum med ett leende på läpparne och fann henne och alla hennes damer djupt sorgklädda och med bönböcker och rosenkransar i händerna. Såsom man kunde vänta, antog H. M:ts ansigte plötsligt ett mycket allvarsamt uttryck vid denna oväntade syn och frågade han sin gemål: Får jag lof att fråga, hvad denna sorgemaskerad skall betyda? — Det är i dag konung Ludvig den 16:des dödsdag — sorglig ihågkommelse — som vi här fiv., svarade kejsarinnan något förläget. Svaret behagade synbarligen icke Napolen den 3:e, lika litet som tableauerna, ty utan någon vidare anmärkning vände han de vackra sörjande ryggen och gick med hastiga steg ut ur rummet. Det var tydligt att detta påbitt ej hade haft den önskade verkan, utan snarare tvärtom, och kejsarinnan var för ögonblicket otröstlig öfver att det hade slagit fel. Hennes rådgitvare intalade henne emellertid nytt mod, och i det de vädjade till hennes stolthet, förehöllo de henne, att sedan hon en. gång hade börjat visa sin sympati för martyrkonungen, kunde hon ej gerna upphöra dermed, om hon ej ville gälla såsom en hycklerska i sin nöge gemåls ögon. Trots H. M:ts vrede visade man sig lerföre vid nriddagsbordetisorgdrägt,och samtalet vände ig uteslutande kring schavotter, tyranner och idel lystra ämnen, som för ingen del voro behagliga för en absolut herrskare i Frankrike, hvilken, likt Louis Napoleon, ej endast har läst, utan ätven uppleftvat n hel mängd saker. Han fann sig emellertid deri under en god halt timme, lemnade derpå bordet lia hastigt som kejsarinnans rum på morgonen och af prinsen af Moskwa order att anställa en stor jagt Rambouillet-skogen. Tidigt följande morgon for cejsaren dit, åtföljd at lord Cowley, baron Rothschild ch marskalk Magnan; under Jjagtens glada buller lömde han prester och schavotter, påfvar, kejsainnor och martyrkonungar och återvände efter tre lagars förlopp såsom en bättre och lyckligare moark. Dagen derpå blef en stor bal arrangerad i Puilerierna, den tredje under saisonen, och H. M. woppades, att lans sörjande äkta maka till den tien hade glömt sina andliga griller och skulle vilja eltaga med honom i en quadrille. Men det blef ej ågot af, och det kunde Napoleon hafva vetat på förand, om han hade tänkt på att äfven kejsarinnan r qvinna och ej tycker om motstånd. Hennes Maj:t fslog bestämdt att deltaga i aftonens glädje, och rst då kejsaren befalde henne att göra det, lät hon jenne gånger föra sig omkring salen, hvarefter hon nast drog sig undan till sina enskilda rum. Men