Göteborgsposten – 1 mars 1860, sida 1

Iknekten en blick, så eldig och hotande, att de som stodo henne närmast ryggade tillbaka af förskräckelse; hennes ögon glänste som en retad skallerorms. — Och hvad ondt skulle väl kunna drabba det barn, som närts vid min barm ? frågade hon vredgad. Och hon skulle tvifla på mig, sin amma, sin mor! Ayahns kärlek liknar ej de köpta omsorgerna af Europas kalla och bleka flickor; en ayahs kärlek börjar vid första skriket från det barn, som man anförtror åt henne, och slutar ej förr än med hennes sista suck! — Ni misstar er, Martin, sade baroneten, rörd af denna qvinnas ord. Hvarföre skulle Zara vilja min familj något ondt? -— Hvarföre söker hon öfvertyga er om att miss Ellen blifvit uppskrämd af sin egen inbillning? genmälte stallknekten; uppskrämd ! jag vet att hon eger mera styrka och mod än de som låtsa tvifla på henne. Det var mycket sagdt på en gång af gamle Martin; ty han visade sig vanligen vara ytterst fåördig. — Alla utom sir William Mowbray voro öfvertygade om att den unga flickan sett någon i galleriet. Tjenarne voro, likasom de fleste af deras klass, vidskepliga och vänner af det underbara. — Miss Ellen skall kanske förlåta den gam