Göteborgsposten – 29 februari 1860, sida 2

vo sig hem. Antalet af fiskare vid Skudesnes har i år varit mindre än föregående år, emedan de flesta rest till Kinn, hvarest man, såsom i fjol, hade väntat sig god fångst. Detta slog dock fel, ty fisket vid Kinn har varit obetydligt i år. Ännu fortfar fisket såväl vid Stavanger och Skudesnees som vid de mellanliggande öarne Bukken och Hvitingsö; men man tror att sillen är på utgående. Oaktadt det rika fisket vid Skudesnies, har man ännu icke fiskat så mycket i södra distriktet som i fjol, och i det norra, der fisket förra året var utmärkt godt, har man knappt fått hältten at förra årets qvantum. Norr om Karmön väntar man ej något vidare fiske i år, deremot har sillen börjat gå till vid Egersund och äfven så sydligt som vid Flekkefjord. Bergen har i år haft mycken otur med sillfångsten; äfven är högst obetydligt saltadt i salterierna norr om Hougesund, hvadan man torde komma sanningen nära, om man antager att den i år nedsaltade qvantiteten ingalunda öfverstiger fjolårets. Ännu kan dock möjligtvis ett bättre fiske slå till. Om landthandeln. I Kalmartidningen Barometern läses en mörk teckning af de resultater Landthandeln visat på Öland. Samma erfarenhet har man gudnås kunnat göra litet hvarstans, och det torde derföre vara tid att tillse det denna kräftskada ej får för fritt grassera. Ur uppsatsen meddela vi följande: På den nu församlade riksdagen har bland andra motioner äfven blifvit framställd en: om utvidgad rättighet för landthandel. Besynnerligt nog är denna motion väckt inom bondeståndet, ehuru det der borde vara nogsamt bekant, att landthandeln, redan i sitt nuvarande skick, är i hög grad skadlig för vår allmoge. Det är en af erfarenheten styrkt sanning, att der flera landthandlande insmugit sig i församlingarne, har allmänna välståndet bland allmogen försvunnit, och istället lagsökningar, utmätningar och exekutiva auktioner med thy åtföljande elände tilltagit. För att stanna inom vär provins, vilja vi hålla oss till Öland, och i korthet söka bevisa, huru öfverflödet på handelsbodar väsendtligen är orsaken till den allmänna fattigdomen bland allmogen derstädes. Till en stor del bedrifves landthandeln der med såkallad byteshandel, eller som den rättare borde heta smyghandel, hvilken tillgår på så sätt, att hustrurna i männens frånvaro undansnilla en eller ett par kappar säd åt gången, hvarmed de i all hemlighet skynda att afskicka sina egna barn till den närbelägna handelsboden, der herr patronen efter eget godtycke mäter och sedan med sina öfverflödsvaror betalar de arma barnen, väl vetande, att de ingalunda våga sig hem igen med sitt sädesknyte, af fruktan att då möjligen råka den om hela affären okunnige husfadren. Att denna smyghandel flitigt begagnas, bevisas bäst derigenom, att ehuru 4 å 5 landthandlande hafva sina bodar inom ett så litet område som något öfver en qvadratmil, med en gles och i allmänhet mindre bemedlad befolkning, likväl: hvardera af dessa herrar årligen omsätta 75 å 100 tunnor på så sätt ihopskrapad spanmål. Oberäknadt den ekonomiska skada, som vid en sådan handel ådrages allmogen, bör man äfven taga i betraktande det moraliska onda, som derigenom åstadkommes; — hustrun förskingrar lättsinnigt husets förmögenhet, bedrager sin egen man, och, hvad värre är, lärer tidigt sina uppväxande barn att afvika från redlighetens raka väg. — Slutligen kan man tillägga, att det alltför ofta händer, att dessa såkallade patroner slå vantarne i bordet, och det är äfven då bonden, som i sista hand får betala fiolerna, ty för några supar förmår herr patronen honom så lätt att gå i borgen för sig, men mera än en välbergad hemmansegare har måst betala denna sin godtrogenhet med att gå från hus och gård. — Ar det klokt att ytterligare utvidga ett dylikt elände? Kanonuppköp i Sverige. F. d. krigsministern i Modena, öfverste Frappoli, är nu