Göteborgsposten – 28 februari 1860, sida 2

mkring på gatorna. Kulis med stora likistor eller med stora kar med gödsel och renlighet passera helt ogeneradt för de pronenerande. Så snart man vidröres afnågon, ruktar man att ha råkat ut för en, som har ågon smittosam sjukdom. Gatorna voro våta, ala, trånga, krokiga och alldeles fullpackade ned folk. De bästa gatorna äro de, som ligya i förstäderna bakom den plats, der de enselska fuktorierna legat; dessa voro de, som littills varit tillgängliga för europterna. Der voro bodarne prydligare, och de lodrätt stående, fantastiskt målade skyltarne voro mera talrika och i ögonen fallande. Faktorierna sjelfva utgjorde en hög af ruiner. Detsamma kunde sägas om den kejserlige kommissarien Yehs Yamum. Afven triumfbåggatan, som låg bakom detta i samma skottlinie, hade lidit mycket af elden; många dyrbara boklådor hade blifvit förstörda och fyra triumfbågar hade störtat in. Li ka många återstodo dock; de äro byggda mycket solidt af granitqvadersten och full med inskrifter. Dsosslmsen (templen) i Kan: ton utmärka sig icke genom någon arkitek. tonisk prakt. Det vackra te låg icke lång från murens sydöstra vinkel; artistiskt utskur na grupper höllo vakt öfver hufvudingången och under gesimserna stodo brokigt målad bilder och speglade sig i speglar, som vor infattade i muren. Många af de större afguda bilderna blefvo stjelpta omkull af soldaterna som icke alldeles utan skäl kommit på dei tanken, att man gömt skatter i dem. (Forts.)