Göteborgsposten – 28 februari 1860, sida 1

XXXVIIL Dagen efter Walters och Henrys afresa bemäktigades invånarne på Carrow-Kloster af en djup ledsnad; sjelfva tjenarne kände det isande inflytandet häraf. Det tycktes att den inom dessa dystra murar så oförväntadt insmugna solstrålen nu åter lika hastigt försvunnit. Henry Ashtons och Walter Mowbrays frånvaro gjorde den ensliga byggnaden ännu mera öde. Det är ungdomens privilegium att sprida ljuset af sina drömmar och förhoppningar öfver allt som omgifver honom ; om ock ålderdomen ej kan deltaga deri, hyser den icke desto mindre stor tillgifvenhet för de unga, i hvilka den ser, liksom i en spegel, en reflex af sina förflutna fröjder och nöjen. Stackars Ellen! skiljmessan från hennes älskare var den första allvarliga sorg hon rönt