säkringar och uppriktighet i de nu pågåend förhandlingarne berättigade att antaga, de Frankrike skulle samtycka till medgifvandd af fördelar, äfven utan att tänka på ersätt ning. Fördraget skulle utan tvifvel blitvse vinstgifvande för Fransmännen; men han tve kade ej i att påstå, att det skulle bli af änm större vinst för England. Frankrike erhöll en stor och rik afsättningsort för sina viner och öfriga produkter; England finge detsam: ma, och i ännu högre grad, för sina fabrikater. Frankrike finge en afnämare af 8,000,000 menniskor, England en af 24,000,000. Båda nationerna voro hugade och förberedda på en sådan öfverenskommelse. Frankrike var begåfvadt at försynen, kanske mer än något annat land på jorden i afseende på hvad menniskan kan önska sig af bördig jord, klimat och naturprolukter. Britannien åter egde visserligen dessa fördelar i mindre grad men hade genom len lyckliga friheten i sin konstitution och sina lagar höjt sig till en ställning af komnersiel storhet och stod i tillfälle att förse Frankrike med hvad det kunde behöfva i utyte mot sina egna öfverflödiga produkter. nkast hade gjorts af oppositionens ledare not detta fördrag och vissa spådomar yttrats m den skada Storbrittannien skulle hafva att ida af denna åtgärd. ... Det intryck dessa arumenter gjorde på Parlamentet var så stort, tt fördraget gick igenom med en majoritet f 76 röster. Hela åtgärden förökade miniterns redan förut ådagalagda förtjenster och e båda nationernas fördelar; man kan endast eklaga att tiden för fördragets iakttagande lott bestämdes till tolf år. ts RA RER