Göteborgsposten – 24 februari 1860, sida 2

ESSEN TOAEEAEEEA———— — Soo lien låg för dem lika långt borta som Indien, och de fruktade, det de ej mera skulle få återse honom. Han omtalade nu för mor Ashton sin kärlek till Ellen samt baronetens ädelmod, och han lät henne förstå, att han ej på något annat sätt kunde visa sin tacksamhet, än med att söka efter hans förlorade son. Han lyckades slutligen förmå de sina att samtycka till afresan. Då han tog vägen från farmen, mötte han sin vän Joe Beans, som af några fällda ord fått veta denna resa. N — Är det sannt, herr Harry? frågåde den redlige bondgossen med en förebrående ton. — Hvad menar du? -— Att ni skall afresa till fremmande land; och ni har ej sagt ett enda ord derom till Joe; ... Men jag kan väl tro ni tänkte, att jag icke behöfde mer än en timme för att packa in mina saker. Bara ctt enda ord till Susanna, och sedan är jag färdig! Henry hade verkligen först tänkt taga Joe med sig; han hade tillochmed lofvat det, i hän: delse han skulle lemna England; men omständig heterna hade kommit honom att förändra åsigt. Har ville gerna ha någon qvar på Carrow, som kun de vaka öfver Ellen, samt i behofvets stunt skydda henne mot hans rival, som han ansåg l var ai stånd till allt... Joe dolde under ett ske