Göteborgsposten – 24 februari 1860, sida 2

gul och blå och kastade omkull honom vid sista brottningen, har han afstått från alla anspråk på henne. På det sättet skall man bete sig. Joe hade temligen svårt att inse, det icke denna metod, som varit så lämplig och passande emot mjölnaren. Dick. kunde praktiseras af hela verlden. — Mitt hjerta skulle betydligt lättas, tillade Henry rörd, om jag här kunde qvarlemna en vän, som i min frånvaro vakade öfver henne. — Det tror jag nog, menade Beans, fast besluten att icke förstå hänsyftningen. — Jag trodde mig ega en sådan vän. — Den unge herren på Carrow? frågade Joe, som med en känsla af svartsjuka åsett den stigande förtroligheten mellan William Mowbray och hans unge herre. — Han skall göra mig sällskap på min resa. Denna nyhet bekräftade den hederlige gossens misstankar. Han tänkte inom sig, att hans unge hushonde icke ville taga honom med sig, emedan han då skulle blygas öfver honom, och denna öfvertygelse sårade på samma gång både hans vänskap och hans stolthet. (Forts.)