Göteborgsposten – 24 februari 1860, sida 1

In Trall Vast (ståndaktig i trohet). Det återstod nu att gömma det andra skrinet. Martin upptog ur sin ficka en stor nyckel, hvilken han satte in i öppningen, som fanns melJan de båda marmorskifvor, som utgjorde eldstaden. Sedan han flere gånger vridit omkring densamma, flyttade den tjocka jernplåten längst bort i spiseln sig något, blottande en genomgång som var tillräckligt vid för en person. — Hvarthän förer denna? frågade sir William. — Till ett rum under klostret. Jag har hört ers herrlighets farfar säga, att man på Cromwells tid der dolt ej allenast bordsilfret, utan äfven alla dokumenter och familjeklenoder. Han trodde icke, då han visade mig hit, att hans sonson en dag skulle komma att behöfva densamma. — Har ni aldrig åt någon förrådt denna hemlighet? — Aldrig, sir William, svarade Dick Martin högtidligt; aldrig! Han tog nu lampan som stod på bordet och kröp in i den trånga öppningen, följd af baroneten, som bar skrinet. Sedan de stigit utför en trappa, kommo de ned i ett rum eller rättare en källare, som ej hade någon annan utgång än den,