Göteborgsposten – 22 februari 1860, sida 3

hon icke träffat någon särskild öfverenskon melse med Frankrike för den händelse, a fördraget blefve förkastadt. Ett cirkulär från Thouvenel till Gram mont, hvilket är bestämdt att meddelas An tonelli, redogör omständligt för händelserni i Italien ända till närvarande stund, och på står påfvens motsträfvighet mot uppfyllande af Napoleons råd vara enda orsaken till de närvarande romerska forvecklingarne, och up manar till sist påfven att lemna det religiöse Jområdet, och återvända till de verldsliga in. I tressenas gebit, emedan det är dessa, som tl endast och allenast komma till öfverläggning I Då skulle hans sak, om ock sent, möjligen lännu en gång taga en gynnsaru vänning, Napoleon skulle derigenom i alla hänseenden sättas i tillfälle att understödja en försoningens och det sunda förnuftets politik. De: är tydligt, att påfvens ständiga vädjande till de katolska menigheterna, deri han anslår den religiösa strängen, icke skall falla Napoleon så särdeles på läppen. Han känner menniskorna och vet huru lätt ett omslag kan ske i opinionen, då en person kan få tillfälle att framställa sig som ett slags martyr för sin religiösa bekännelse. Med detsamma påfven skiljer mellan sina egenskaper som verldslig och andlig furste, är äfven hans verldsliga makt fallen. Med allmän otålighet och spänd uppmärksamhet afvaktas emellertid den redan anmälta nya skriften at Laguerroniere, hvari man hoppas få se på samma gåug en redogörelse för hvad som passerat i Italien, och en hastig blick bakom förlåten om hvad som möjligen derstädes skall komma att ske. Det är ögonskenligt, att de ständigt frambrytande ryktena om det oroväckande tillståndet i Ungern, slutligen skulle formycket väcka allmänhetens uppmärksamhet, att icke blifva föremål för åtskilliga interpellationer i Englands parlament, den enda klara källa, hvarifrån man kan så småningom få några säkra, authentiska redogörelser för dagens politik. Russel har nu också mycket riktigt på interpellation d. 18 d:s förklarat i Underhuset, att gesandten i Wien, lord Loftus, afgifvit infordrad berättelse om Ungerns nuvarande tillstånd, men att det ej är för närvarande klokt eller rådligt att framlägga densamma. — Således existera der saker, hvilka icke äro af den egenskap, att kunna öppet omtalas. Detta låter icke godt för Österrike. En korrespondent från Milano till Times skrifver af d. 10: Den rörelse, som för nåson tid sedan pågick i de öfriga trans-appeninska provinser, som ännu lyda under påfvens välde, börja nu taga skepnad och form. Den petition, som cirkulerat till underskrift nom de påfliga provinserna, har nu afsändts ill sip bestämmelseort. Folket vädjar till rankrikes kejsare, förklarar för honom sina isla vilkor och utpekar sina folktomma ståjer och öde fält såsom ett bevis på den förärjande storm, som rasar öfver dessa naturigt bördiga trakter. Ingen ansvarighet i styelsen, ingen oflentlighet i förvaltningen, inen garanti vid domstolarne, altt detta framtälles såsom en naturlig följd af ett system, hvars spets står en furste, nedtryckt af reglösa band och förklarande sig sjelf vara fallibel. De begära att få dela Romagnans de, då de delat dess lidanden. All upplapping på ett i sitt innersta ruttet system förlaras vara förgätves och utan nytta; derigeom skulle faran endast för kort tid uppskjus, men icke förekommas. Det felaktiga, det rderfliga i systemet är ärftligt med den idliga styrelsens natur, som icke går hand) de hand med civilisationen och tidsandan. Det! eder mission, Sire, heter det i petitionen, da tt rädda påfvedömet genom att befria Ita-sel n, och ni har sjelf insett, att detta icke! en