Göteborgsposten – 22 februari 1860, sida 2

— Jag; mina efterforskningar skola ej alle. nast beröfva honom en rang, som han skullc pryda med sina dygder, utan äfven 30,000 guilneer i ränta; ty så stor är sir Williams förmö. genhet, etter hvad man påstår. — Tror ni, att han kommer att sakna dem? frågade den unga flickan. — Nej; om jag kunde tro något sådant, skulle jag icke beklaga honom. Men jag känner hans ädla karakter, hans öppna själ, som är fri från alla egoistiska känslor, från hvarje oren tanke; och jag frågar ofta mig sjelf, om sir Williams förlorade arftagare liknar honom till hjerta och karakter. — Jag är mycket glad, Henry, öfver att ni sätter så högt värde på min kusin; ty jag hyser likasom ni den högsta tanke om hans ocgennytta och ädelhet. Alltifrån första ögonblicket jag såg honom, har jag för honom hyst en systers tillgifvenhet! Finner ni icke, att han genom sina talanger och sin karakter är närmare befryndad med sin onkel än gin far? Våra läsare veta, att öfversten icke var någon gunstling hos vår hjelte; hans kalla och ceremoniösa sätt, när han tackade honom för den tjenst han gjort hans nidce hade isat Henry och han förvånades öfver, att en sådan person kunde vara far till Walter Mowbray.