Göteborgsposten – 22 februari 1860, sida 2

diga instruktioner och derföre nu hade testamentet färdigt uppsatt med sig. Doktor Orme hade blifvit inbjuden till middag hos sin gamle vän, för att bevittna testamentets underskrifvande. Sir William Mowbray och mr Elworthy (notariens namn) afhandlade omständligt hvarje klausul i testamentet, för hvars uppsättande man tagit landets anseddaste jurister till råds. — Allting är klart och tydligt, sade notarien till sin klient; här finnes ingen enda punkt, som ej binder era efterkommande, så vidt lagar kunna binda; och, sir William, man kan ej lätt göra sig fri frånåsådana band. — Har ni tagit afskrift häraf? frågade baroneten. Lagkarlen svarade jakande, dock med den anmärkningen, att detta försigtighetsmått egentligen var onödigt, emedan aldrig någon handling försvunnit från Elworthy et Sons arkiv. — Man kan ju dessutom för större säkerhets skull, om ni så önskar nedlägga testamentet i Engelska Banken. — Jag har funnit en ännu säkrare plats, inföll sir William och skakade på hufvudet. Jag är j vidskeplig, men jag kan icke förjaga vissa aningar, som nu i några dagar nedtryckt mig. och hvilka säga mig, det jag cj har många månader, ja veckor qvar att lefva. Jag har dock en pligt att uppfylla mot de döda och lefvande ;