Göteborgsposten – 22 februari 1860, sida 2

Förmiddagen förrann på detta sätt snabbt och hastigt. De älskande tröstade sig öfver den förestående skiljsmessan med att tänka på den glädje de skulle röna då de en gång skulle åter råka hvarandra och och få drömma om en framtid, rik på kärlek och lycka. De båda testamentena fullständigades och undertecknades af sir William, i närvaro af doktor Orme, notarien och mistress Jarmy, som skrefvo under i egenskap af vittnen. Den gamla hushållerskan, vidskeplig såsom de flesta af hennes klass, kunde icke återhålla sina tårar, då hon återvände till salen, der tjenarne befuno sig. — Hvad står på? frågade den gamle Martin. — Ingenting! ingenting! svarade hon, jag har blott satt mitt namn under min käre herres testamente! Jag afskyr åsynen af en lagkarl här på Carrow. , — De äro några bångstyriga kräk, inföll stallknekten, och svåra att taga reda på, om man icke lägger kapson på dem. — Sista gången jag skref mitt namn under någon handling, återtog hushållerskan, var vid undertecknandet af sir Williams äktenskapskontrakt. Stackars karl! hvem kunde väl då tro, att det skulle gå honom så illa; och det är samme notarie, Bom var här då. s (Forts.)