Göteborgsposten – 20 februari 1860, sida 2

— Ni här? sade han. -Hvar vill ni väl, att jag skall vara? genmälde kaninvaktaren. Jag har blifvit bortkörd af er bror; jag har kastats på dörren som en gammal onyttig hund; och allt detta för er skull. -— Har ni förrådt? ... — Icke ett ord, ej en bokstaf, afbröt Will; man skulle förr få slita sönder min kropp, än locka ett enda ord ur mig. Jag är trogen som ett svärd, mot dem, som hedra mig med sitt förtroende! Miran underrättade sin allierade om, att sir William Mowbray icke allenast samtyckt till sin nigces blifvande förening med sin föraktlige älskare, utan att han äfven genom sitt anseende hos ministern, skaffat Henry Ashton en attacheplats hos beskickningen vid hofvet i Neapel; att han hemtat en notarie från staden för att uppsätta hans testamente, och att Henry Ashton och Walter om tre dagar skulle afresa tillsammans. — Jag visste redan denna sista nyheten, sade öfversten. Min bror har ännu i dag gifvit mig del af sin afsigt. — Och ni har samtyckt? -— Hvad kunde jag väl göra? Jag beror helt och hållet af sir William. Jag är mera belåten än missnöjd med de båda unga männens afresa; härigenom skola vi få fria händer att